2013-05-26

Jag vill ha en synth

Inte för att jag kan spela  på ett tangentbord, men ljud och elektronik är en härlig kombination.  Därför vill jag ha en synth. En med många rattar och knappar.

När jag var runt 16 år byggde jag och min gode vän Johan Anderberg en hel del prylar avsedda att skapa (o)ljud. Det var i början på 70-talet som synthen slog igenom med hjälp av Yes, Emerson, Lake and Palmer, Zappas George Duke, Ekseption, Wendy Carlos med Switched on Bach och soundtracket till Stanley Kubrick's A Clockwork Orange för att nämna några. Det skakade om oss rejält. Vi var även djupt tagna av Morton Subotnick och Ralph Lundsten. Litet sammetsaffischer på väggen, på med UV-lampan och synthmusik ur stereon så var vi lika höga som de som valde att bli höga på kemiska substanser.

Vår första "synth" var en liten koppling med en dubbelbasdiod som presenterades som myggjagare i en bok från JostyKit. Skrämde mygg gjorde den absolut inte, men den var bra på att skrämma föräldrar när man kopplade den till en rejäl högtalare. En pot som "tangentbord"och så jag tror vi hade en wha-wha pedal. Det blev musik det! Vi byggde en del andra prylar också, det fanns många byggbeskrivningar i tidningar som Popular Electronics och Wireless World. Givetvis byggde vi även 70/80-hornet och stoppade in en Altec-Lansing gitarrhögtalare med en Alnico-magnet av monsterformat. Det gick att nära nog skrämma livet ur folk med det hornet.

Det riktigt stora projektet var en synth som presenterades i Wireless World. Till min stora glädje hittade jag hela artikeln på nätet, för projektet gick i graven ofullbordat några år senare och allt har sedan länge skingrats för vinden. VCOn såg ut så här:




Vi var extremt ambitiösa. Inga labkort utan vi gjorde layouter och hemsökte Tryckta Kretsbolaget som drevs av den vänliga familjen Billström som tog fram korten åt oss. Kent Billström är kvar i branschen och jobbar idag på Teltex, en annan av de mönsterkortstillverkare som fanns i Västertorp och som nu är en av de få som finns kvar i landet. Vi provade även att fota och etsa själva, vilket lämnade tydliga spår av järnklorid på gästtoaletten. 

På 70-talet fanns det mekaniska verkstäder, eloxerare och mönsterkortillverkare i var och varannan källare i förorterna. Frontpanelen till vår synt, som inrymdes i en 19" Schroff-pult, borrades av en herr Hugosson. Hans runda hål var de rundaste man kunde få för pengar, en riktigt hantverkare. Eklunds Eloxid gav frontpanelen av aluminium en hållbar och naturfärgad finish. Man vågar knappt tänka på vad som rann ut i avloppen på den tiden från alla små-industrier.

Jag hittade denna video på nätet, byggd på samma ritningar som vår synth. Den låter mysko och ostabilt, jag vill minnas att vår lät betydligt bättre. Den var dessutom betydligt elegantare.




Jag blir litet sugen på att ta revansch och bygga den igen. Litet googlande i ämnet tog mig till YuSynth,  Ett imponerande bygge som måste ses! Här finns fullständiga ritningar och massor av länkar till synth-siter.

Men kanske man skall roa sig med Propellerhead Reason mjukvarusynth?  Den magiska hårdvarukänslan missar man visserligen, men just nu har jag nog varken tid eller plats för att bygga hårdvara. Men hur låter det? Kan ett PC ljudkort låta lika bra som en välbyggd  riktig synth? Eller blir det bra men annorlunda? Eller bättre?















2 kommentarer:

  1. Den där nissen Trevor verkarde inte ha en susning om hur man monterar och placerar komponenter på ett labkort. Allra minst hur man monterar dessa i ett kabinett med ordentlig spänningsmatning och jordning till ordentliga jordplan. Inte undra på att den låter minst sagt ostabil. Den vi började bygga var gjord av riktiga kretskort och hade en gedigen strömförsörjning och dess VCO hade klara och absolut rena vågformer.

    Johan

    SvaraRadera
  2. Ja, jag byggde samma synt. Med ett lådsystem med skenor och hörn, så satte jag aluminiumplåt runt om. Jag hittade av någon anledning ritningarna i tre nummer av Wireless World, och gick till Stadsbiblioteket och kopierade dem jag inte hade.

    Tyvärr var det bara ritningar och teori, och jag fattade inte då att exponetial-stegens två transistorier skulle sitta ihop med kylpasta och en bit metall så de återkopplade via värme. Så synten lät fördj-igt, den stämde inte alls. :)

    Och jag modifierade utgångarna för fyrkant och triangel med en 1:1-kopplad 741:a minns jag, en för varje utgång. Nu har jag korten kvar, hemmagjorda etsade kort. Lådan monterade jag ner och jag tror att jag kastade hela patchbayen, då jag hittat en proppväxel från Sealectro, med 40x40 hål, som givetvis blivit liggande sedan ett antal decennier.

    Kul att se att andra gått i samma spår!

    Med vänlig hälsning / Lasse

    SvaraRadera